Jag är bara en tjej som är kär i en kille
Stockholm igår (fredag) för att hälsa på pojkvännen.
Båda var trött eller iaf jag och han hade inte sovit ordentligt på några dagar...
Det jobbiga är att de mönstren man blir van vid att följa, helt plötsligt bryts och lagom til att man har hunnit vänja sig vid de nya mönstren och runtinerna så bryts även dem och går tillbaka till de, de var från början.
När jag var där var det som att se men inte röra.
Knappt få hålla om eller pussa den som man inte sett eller pratat med på en vecka.
Man ville så gärna röra och få känna lite värme men på något sätt kunde man eller det var inte därför man var där.
Det är svårt för någon som inte själv har upplevt det att förstå vad man menar och känner.
Jag kanske är känsligare än vad många andra är men jag är fortfarande bara en människa med känslor och det är de sättet jag visar dessa känslor. Även om det inte alltid är på ett bra sätt så vågrar jag iaf visa vad jag känner och oftast står jag för det oxå.
Det kanske till och med är svårt för sig att förstå hur jag känner älskling, du säger att du förstår mig, men gör du verkligen det?
Du saknar mig på ett sätt när du är i lumpen men du har inte varit hemma i snart ett halvår och kännt det som jag känner.
Jag vet och hoppas att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig men våra vardagar går inte att jämgöra med varandra. Du har fullt upp i princip hela dagarna och jag hann inte tänka mycket på annat under lucia och det är väl ungefär så du har det hela dagarna. Ingen tid till annat. Men så ser inte mina vardagra ut. Jag har mycket tid att tänka, jag lever i den "vanliga" vardagen.
Du är positiv och tänker hela tiden framåt och säger att vår tid kommer.
Ja, det kankse den gör, men vi kan fortfarande inte ignorera nuet. Dagarna vi lever precis nu. De måste vi oxå ta oss förbi.
Nu kommer du hem snart och det kommer bli jätteskönt. Men sedan då?
Då blir ju allt precis som vanligt igen.
Då helt plötsligt är jag van att ha dig hemma under nästan en hel månad men då bryts mönstret... IGEN
och du åker tillbaka.
Tro inte något nu om att jag på något sätt inte känner på samma sätt som innan, för det är helt fel.
Jag älskar dig otroligt mycket och vill aldrig någonsin släppa taget om dig.
Tror helt enkelt bara inte riktigt att du verkligen förstår hur jag känner och hur glad jag kan bli av att man skickar ett sms eller ringer när man minst anar det..
Älskar iaf dig vad du än vill tro!!
Mer än du någonsin kommer förstå
och kärleken växer större hela tiden.
Jag är bara en tjej som är kär i en kille
♥
//N
Båda var trött eller iaf jag och han hade inte sovit ordentligt på några dagar...
Det jobbiga är att de mönstren man blir van vid att följa, helt plötsligt bryts och lagom til att man har hunnit vänja sig vid de nya mönstren och runtinerna så bryts även dem och går tillbaka till de, de var från början.
När jag var där var det som att se men inte röra.
Knappt få hålla om eller pussa den som man inte sett eller pratat med på en vecka.
Man ville så gärna röra och få känna lite värme men på något sätt kunde man eller det var inte därför man var där.
Det är svårt för någon som inte själv har upplevt det att förstå vad man menar och känner.
Jag kanske är känsligare än vad många andra är men jag är fortfarande bara en människa med känslor och det är de sättet jag visar dessa känslor. Även om det inte alltid är på ett bra sätt så vågrar jag iaf visa vad jag känner och oftast står jag för det oxå.
Det kanske till och med är svårt för sig att förstå hur jag känner älskling, du säger att du förstår mig, men gör du verkligen det?
Du saknar mig på ett sätt när du är i lumpen men du har inte varit hemma i snart ett halvår och kännt det som jag känner.
Jag vet och hoppas att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig men våra vardagar går inte att jämgöra med varandra. Du har fullt upp i princip hela dagarna och jag hann inte tänka mycket på annat under lucia och det är väl ungefär så du har det hela dagarna. Ingen tid till annat. Men så ser inte mina vardagra ut. Jag har mycket tid att tänka, jag lever i den "vanliga" vardagen.
Du är positiv och tänker hela tiden framåt och säger att vår tid kommer.
Ja, det kankse den gör, men vi kan fortfarande inte ignorera nuet. Dagarna vi lever precis nu. De måste vi oxå ta oss förbi.
Nu kommer du hem snart och det kommer bli jätteskönt. Men sedan då?
Då blir ju allt precis som vanligt igen.
Då helt plötsligt är jag van att ha dig hemma under nästan en hel månad men då bryts mönstret... IGEN
och du åker tillbaka.
Tro inte något nu om att jag på något sätt inte känner på samma sätt som innan, för det är helt fel.
Jag älskar dig otroligt mycket och vill aldrig någonsin släppa taget om dig.
Tror helt enkelt bara inte riktigt att du verkligen förstår hur jag känner och hur glad jag kan bli av att man skickar ett sms eller ringer när man minst anar det..
Älskar iaf dig vad du än vill tro!!
Mer än du någonsin kommer förstå
och kärleken växer större hela tiden.
Jag är bara en tjej som är kär i en kille
♥
//N
Kommentarer
Trackback
