arquera935

SM guld   SM guld   SM guld   SM guld   SM guld   SM guld   SM guld   SM guld

Så e de faktiskt!!
Tänka sig, jag vann!! =)
Oj så roligt för mig, kanske inte så roligt för er andra men oj så roligt för mig! =)
Trodde jag inte när jag åkte dig på fredagen att jag skulle stå med ett guld i hand på söndagen..
Men som alltid annars så kan man ju bli överraskad och denna helg var en sådan helg.

Pratade med gull..
Hemma från fältveckan och det verkade som han hade överlevt.. någorlunda iaf.. ;D
kommer hem till helgen, men oj vilken otur att jag inte är hemma då!
Så e de..


Ont i huvudet idag.. inte skönt alls ska jag tala om.
Varför vet jag inte..Skola igång på riktigt igen och alla krav som genast ställs på en.
Lika mycket som det alltid är, då har jag bara gått i skolan i två dagar..
Jag måste göra de, och hinna med det och prata med han eller hon och jag får inte glömma de..
Alltid är det samma sak.

Inte på humör nu nu ikväll..  Saknar..
Det är jobbigt att sakna..
Massa månader kvar..
Kommer klara det och stå ut (självklart) men vissa dagar har jag ärligt tvivlat eller iaf tänkt tanken att jag inte ska klara de eller att vi inte har samma tycke längre, dvs att vi glider ifrån varandra med tanke på hur tajta vi har varit under sommaren och helt plötsligt åker han till lumpen och då vi kanske inte träffas på flera veckor..

För den som inte själv har upplevt de kan jag säga att det är riktigt...... (tolka själva) jobbigt!!
Det går inte att fatta innan man upplevt de tror jag.
Det är tomt, inte som det är slut-tomt men det är inte så långt därifrån.
Man är rastlös och allmänt nedstämd.
Kanske inte stämmer in på alla..
Vissa kanske tycker att det bara är skönt att den andra är borta men för min del ser jag hellre att min andra är hemma hos mig.
Sen säger jag inte att man måste träffa varandra varje dag men det handlar om att när man blir så tajt med någon så saknar man bara den andra. Så e de och det är mänskligt att saknar. Det visar att man verkligen tycker om den andra och att man bryr sig. Likadant som svartsjuka i grund och botten faktiskt är något bra (om man tänker efter) men sedan att folk som blir svartsjuka gör ibland dumma saker och att de inte alltid beter sig på bästa sätt (gäller inte alla) visar egentligen bara att man verkligen bryr sig om den andra och då vill man ju självklart ha personen för sig själv.
Det förstår jag också så dum är jag inte, även om jag inte tillhör den kategorin som allt för ofta blir svartsjuk.

Tanken var inte att de skulle bli såhär mkt skrivet, men när vi ändå trycker för fullt på tangenterna så kan vi väl fortsätta lite till innan man ska i säng för att sova bort huvudvärken.

Visst "ensamheten" eller saknaden bli bättre med tiden då man fått vänja sig lite..
ELLER??
Blir den verkligen det?
Det man egentligen gör att man röjer de tankarna ur huvudet när man gör något annat, kankse för att man måste koncentrera sig eller pga något annat som hindrar tankarna från att nå fram.
Men de finns ju fortfarande där, lika mycket som innan, vissa dagar mer.
Men när man har saker att göra kan man inte tänka på hur mkt man saknar.
Då faller de man gör samman.
När man sedan väl får en ledig tid kommer helt plötsligt tankarna påsmygandes och retar en.
Det är ju inte så att man saknar någon mindre. Saknaden är lika stor som innan, men tiden att tänka på de finns inte.
Det är bara att man blir van att inte få samma närhet och värme som innan.
Sen när man väl har vant sig så ska man träffas och få uppleva denna närhet och värme igen  för att sedan igen bli utan den.
Så håller det på, en vecka går, en helg går, en vecka, helg osv. 
 
Någon mer än jag som känner igen sig?

Kanske, kanske inte.
Alla kan ju inte känna och tycka lika.

Vi är inte gjorda på de viset.

Nu är huvudvärken för stor för att sitta framför datorn.
Dags att dra sig till en ensam, stor (mellanstor) och kall säng.
Duntäcket åker fram snart nu när det blivit höst och ruggigt ute!

Skönt att skriva av sig lite.

Ni alla som gör min vardag ljus..
TACK!!

//N